Ledarskap med hjärta och mod – när människan får komma först

När jag kom i kontakt med Jan Stefors var det nästan som en skänk från ovan.

Jag hade under flera år funderat över varför vi så ofta talar om människan som organisationens viktigaste tillgång, samtidigt som vi ibland verkar glömma bort just människan när besluten ska fattas.

Jag hade också börjat skriva alltmer om behovet av ett annat slags ledarskap. Ett som i större utsträckning utgår från medmänsklighet och empati, utan att för den skull bortse från ekonomi, resultat och ansvar.

Och jag ville gärna komma i kontakt med andra som hade kommit fram till liknande insikter.

Jan kommer från byggbranschen. Själv har jag framför allt erfarenheter från kommunal verksamhet, skola, idrott, handledning och coaching. Två ganska olika världar, men med förvånansvärt mycket gemensamt i synen på människor och ledarskap.

När jag sedan läste hans bok Ledarskap med hjärta och mod förstod jag ännu tydligare varför hans tankar hade tilltalat mig.

Att ta ansvar när det kostar

Det jag uppskattar med boken är att Jan inte försöker framställa ledarskap som något enkelt. Inte heller försöker han framställa sig själv som någon som alltid har gjort rätt.

Han berättar om sina erfarenheter, om situationer där han har lyckats och sådana där han har fått tänka om. Han visar också att lång erfarenhet inte behöver innebära att man är färdig med sitt lärande.

På baksidan av boken finns några ord som jag tycker sammanfattar mycket av det Jan vill förmedla: att säga sanningen, att se människor och att ta ansvar när det kostar.

Det kan låta självklart. Men hur självklart är det egentligen när ekonomin inte går ihop, när svåra beslut måste fattas eller när man själv behöver erkänna att man har gjort fel?

Det är en sak att tala om medmänsklighet och empati i generella termer. Något helt annat är att omsätta dem i praktiken, där besluten får konsekvenser för människor.

Det är här Jans berättelser får sin tyngd.

Han beskriver betydelsen av att vara närvarande, möta människor och lyssna. Inte bara när något har gått fel, utan också i vardagen. Att se medarbetaren som en människa, inte bara som en funktion i verksamheten.

Och när besluten är svåra handlar ansvaret inte enbart om vilket beslut som fattas, utan också om hur man möter dem som påverkas av det.

Det går inte alltid att göra alla nöjda. Men det borde alltid gå att behandla människor med respekt.

Det är också en av bokens viktigaste och starkaste poänger. Ledarskap handlar inte bara om att ha befogenheter att fatta beslut, utan om att ta ansvar för hur man använder dem.

Trianglar som hjälper oss att förstå

En annan del av boken som jag särskilt fastnade för är Jans trianglar.

Han beskriver hur de växte fram ur situationer där flera frågor och problem hängde samman. Genom att rita upp olika perspektiv kunde han göra det som först verkade svåröverskådligt mer begripligt.

Inte för att problemen försvann, utan för att de blev möjliga att undersöka och hantera.

Ett exempel handlar om tid, kostnad och kvalitet.

Jan berättar om en beställare som ville ha ett projekt färdigt snabbt, till låg kostnad och med höga kvalitetskrav. Han ritade en triangel på en servett och visade vilka avvägningar som behövde göras.

Beställaren valde till slut att ge projektet mer tid.

Det intressanta är inte att avvägningen mellan tid, kostnad och kvalitet är ny. Det är hur Jan använder en enkel bild för att skapa förståelse och göra det möjligt att fatta ett genomtänkt beslut.

Ett annat exempel handlar om person, problem och process.

När något inte fungerar i en organisation är det lätt att snabbt bestämma sig för var felet ligger. Inte sällan hos en enskild människa.

Men vad händer om vi också undersöker själva problemet och de processer och strukturer som omger situationen?

Kanske upptäcker vi att det vi först betraktade som ett individproblem också har att göra med hur arbetet organiserats. Eller att flera omständigheter samverkar.

Jan betonar dessutom vikten av att zooma in och zooma ut, byta perspektiv och se hur olika delar påverkar varandra. Trianglarna är inte tänkta som färdiga svar, utan som hjälpmedel för att förstå sammanhang.

I mitt eget arbete använder jag bland annat Design Thinking för att undersöka problem, ställa frågor och utmana antaganden innan vi börjar söka lösningar.

Därför uppskattar jag Jans trianglar. De erbjuder ytterligare ett konkret sätt att synliggöra och strukturera det man försöker förstå.

Det är också en av bokens styrkor. Jan nöjer sig inte med att berätta hur en ledare bör vara. Han visar hur man kan resonera när olika intressen krockar, när ett problem inte har någon självklar förklaring eller när ett beslut behöver fattas trots att man inte har hela bilden.

För mig gör boken det användbar. Den erbjuder inte bara tankar att hålla med om, utan också sätt att undersöka den verklighet man själv befinner sig i.

Att fortsätta lära sig

Något annat jag uppskattar är Jans förhållningssätt till sina egna erfarenheter.

Han skriver inte som en ledare som har blivit färdig med sitt lärande, utan som någon som fortfarande reflekterar över vad han gjort, vad han kunde ha gjort annorlunda och vad erfarenheterna har lärt honom.

Det är en hållning jag känner igen från mitt eget arbetsliv.

Som idrottsledare, boendestödjare, samhällsvägledare och handledare i Motiverande samtal har jag också gjort misstag. Ibland har jag lyssnat för dåligt, fattat beslut för snabbt, dröjt för länge eller undvikit att agera.

Och ibland har jag först i efterhand förstått att en annan människa bar på något jag inte förmådde se.

Sådana insikter är inte alltid bekväma. Ibland gör de en faktiskt ledsen, eftersom man aldrig hade för avsikt att göra någon illa.

Men goda avsikter suddar inte ut konsekvenserna av våra handlingar.

Vi kan skylla ifrån oss eller stå för det vi har gjort. Vi kan försvara våra misstag eller försöka förstå dem och lära oss något.

Det är också därför jag uppskattar att Jan berättar om sina tillkortakommanden. Han visar att ansvar inte bara handlar om att fatta beslut, utan också om att våga granska dem i efterhand.

Och kanske är det just här orden hjärta och mod får sin verkliga innebörd.

Modet att erkänna när man har gjort fel. Hjärtat att bry sig om människorna som påverkades.

Ledarskap utan filter

Jan har också skapat hemsidan Ledarskap utan filter, där han fortsätter att utveckla sina tankar och göra sina verktyg tillgängliga.

Där finns bland annat material som bygger vidare på trianglarna och visar hur de kan användas för att undersöka situationer ur flera perspektiv.

Det är ett värdefullt komplement till boken, inte minst för den som vill pröva resonemangen i sitt eget arbete.

En bok om ledarskap blir inte användbar enbart för att vi håller med om det som står i den.

Det intressanta är vad vi gör med det vi har läst.

Vilka frågor börjar vi ställa? Vad upptäcker vi? Och leder det vi har förstått till att vi faktiskt gör något annorlunda?

Några avslutande tankar

Ledarskap med hjärta och mod gav mig både bekräftelse på sådant jag länge har funderat över och nya perspektiv att ta med mig.

Framför allt uppskattar jag att Jan förankrar sina tankar i den verklighet där ledarskap utövas. Där människor inte är teoretiska exempel, utan människor av kött och blod som påverkas av våra beslut.

Han skriver om ansvar, mod och medmänsklighet utan att låtsas att ledarskap alltid är enkelt. Och han erbjuder konkreta verktyg som kan hjälpa oss att förstå situationer innan vi agerar.

Jag rekommenderar gärna boken, inte bara till den som arbetar i byggbranschen utan till alla som leder andra människor.

För det finns något i Jans resonemang som sträcker sig längre än själva ledarskapet.

Den som leder är människa. Men det är också den som blir ledd.

Vi säger och gör saker utan att alltid förstå hur de påverkar andra. Vi fattar beslut utifrån den bild vi har, men den bilden är sällan fullständig.

Det betyder inte att vi måste gå omkring och analysera allt vi gör. Men det är en insikt värd att bära med sig, särskilt när vi tror oss veta precis hur något ligger till.

Vi kommer alltid att göra misstag. Det avgörande är hur vi hanterar dem, vad vi lär oss och hur vi behandlar andra människor längs vägen.

För hur övertygade vi än är om att vi förstår en annan människa, ser vi sällan hela bilden.