Triangeln: Se – Höra – Känna

Triangeln Se–Höra–Känna är ett av de mest kraftfulla verktygen för att förstå och möta människor på riktigt – oavsett om det handlar om ledarskap, svåra samtal eller vardaglig kommunikation. Modellen hjälper dig att separera fakta från tolkningar och skapa ett samtalsklimat som bygger tillit och utveckling. Genom att medvetet arbeta med vad du ser, hör och känner skapar du större närvaro och minskar risken för missförstånd.

Så här fungerar modellen:

Se – Vad kan du faktiskt observera? Handlar om det konkreta, det du ser med egna ögon: beteenden, ansiktsuttryck, kroppsspråk, resultat.

Höra – Vad hör du sägas? Här lyssnar du efter orden, tonfallet, pauserna – både det som uttrycks rakt ut och det som sägs mellan raderna.

Känna – Vad känner du själv i mötet? Handlar om din magkänsla, din egen reaktion, och om att våga sätta ord på stämningen i rummet.

Så praktiserar du triangeln:

Börja alltid med det du faktiskt ser. Beskriv situationen konkret, utan värderingar eller tolkningar. Det ger trygghet och tydlighet.

Bekräfta det du har hört. Upprepa eller spegla vad du uppfattat, så den andra känner sig lyssnad på.

Uttryck vad du själv känner. Sätt ord på din egen känsla – utan att anklaga eller döma. Det visar att du är närvarande och bryr dig på riktigt.

Exempel från verkligheten:

Du märker att en kollega som brukar vara engagerad plötsligt blir tyst och drar sig undan.

Se: “Jag har lagt märke till att du har varit tystare än vanligt på våra möten och att du ofta sitter för dig själv under fikapauserna.”

Höra: “När vi pratat så har du nämnt att du känner dig stressad och att det är mycket på jobbet just nu.”

Känna: “Jag känner mig faktiskt lite orolig för hur du har det, och vill gärna förstå vad som händer.”

Effekt:
När du använder Se–Höra–Känna skapar du ett samtalsklimat där det är lättare att vara ärlig, visa sårbarhet och komma vidare tillsammans. Modellen gör det lättare att ta tag i problem innan de växer och bygger ett starkare, mer tillitsfullt ledarskap.

Reflektionsfråga:
Hur ofta stannar du upp och skiljer på vad du ser, hör och faktiskt känner – istället för att dra egna slutsatser direkt?